Jag - kreativ bloggare

Det kanske är lite skrytigt, men kolla här vad onkel Victor skrivit om mig. Han har gett mig en utmärkelse som "Kreativ blogger".

"För att han, trots sin ringa ålder, lyckas göra en så rolig och charmig blogg av sitt lilla-stora vardagsliv. För att han kan hitta stort underhållningsvärde i en så trivial sak som en plastsked. För att han berättar så generöst och är så fantastiskt rar när han ler och skrattar åt sin värld. För att han lyckas behålla sin nyfikenhet. För att han gör en glad." Jag rodnar!

Kolla gärna in onkels blogg. Den handlar om skrivande. http://www.victorestby.blogspot.com/

Ängeln Gabriel och tulpanerna

Igår var farbror, Victor och U här och firade farbrors födelsedag. Och fastän det inte var mig vi firade så fick jag en present av farbror - en rysk ikon med ängeln Gabriel. Den ska jag ha på mitt rum sen. Och Victor och U hade färgglada blommor med sig som jag har studerat närmare i dag. Riktigt krispiga och fina.

Det är verkligen förträffligt att ha folk här. Jag får så mycket glada tillrop och snälla komplimanger. Och jag känner att jag är alltings centrum. Det känns riskfritt på något sätt. Jag kommer inte bli lämnad och glömd - t.ex. en stund på min filt på golvet - utan får hela tiden vara i någons famn eller blickfång. Så borde det alltid vara.

Bland det bästa med gårdagskvällen var nog att jag inte behövde gå och lägga mig. Jag fick somna i mammas famn vid matbordet. Medan de vuxna pratade och skrattade. Det var ett så pass bra sätt att somna på att jag sov ända till klockan fyra i morse. Pappa blev så chockad av detta att han sen inte somnade mer.

Fest igen!

Hallå! I dag ska jag ha värsta festen här hemma. Eller festerna rättare sagt. Först kommer A vid lunch. Jippi! Sen kommer farbror från Falun och onkel Victor och U till middag. Inte illa va?

Jag har redan badat och sovit min skönhetsförmiddagslur. Man vill ju vara snygg och på topp när så fina gäster är på ingång. Tyvärr är jag lite snuvig. Men jag hoppas att jag inte ska smitta dem.

Mamma säger att vi mest ska äta tillsammans. Mat i all ära, men jag vill leka med mina vuxenkompisar! Just nu är min fina bebis-tv favoriten (jag ska visa en bild nån dag), så den bara måste jag visa för gästerna. Sen kanske, kanske jag visar mina första kryprörelser också. Vi får se.

PS. Om ni tittar noga så kan ni se min lilla tand på bilden.

Star struck igen - nu är E i tidningen!

Ni bara måste kolla den här länken! Min kompis E - som var hemma hos mig igår kväll - och hans familj är med i tidningen Föräldrar och barn. De är familjen som man ser direkt när man kommer till sidan (hans mamma har en borrmaskin i handen). Artikeln han är med i handlar om hur femmånadersbebisar är. Jag är såå stolt över att vara hans kompis. Nu är han kändis. Redan. Coolt. www.foraldrarochbarn.se

Tvillingar på kylen

Jag vill inte förringa några av mina vuxna och/eller mer barnsliga vänner, men jag har två nya favoriter. Nämligen tvillingarna på kylskåpet. Egentligen ska de sitta i bakrutan på bilen. Men av olika skäl sitter de nu på vårt kylskåp. Jag älskar dem! Jag vill prata med dem och klappa på dem mest hela tiden. Så fort jag får syn på dem så kan jag inte hålla mig för skratt. Men det förstår ni väl? De är ju toppenfina!

Mamma säger nåt om att vissa färgkombinationer är mer attraktiva för hjärnan (vilket tydligen en del snabbmatskedjor inte är sena att utnyttja) men så simpel är inte jag. Jag älskar dem för att de är så söta, så små och för att de är två precis likadana. Jag tycker det är mycket viktigt att, när jag har pratat med dem lite, titta på köksklockan en stund, sen kan jag prata med dem igen. Och så kolla klockan. Och så prata med dem igen. Viktigt att ha koll på tiden. Även när man har roligt.

PS. Undrar ni hur gårdagskvällen med E blev? Helt förträfflig! Han är så fin. Precis som hans föräldrar.

Längtar till ikväll

Ikväll kommer min kompis E på besök. Det ska bli så roligt. Han är några dagar äldre än mig så jag har tänkt fråga ut honom om allt från gåstolar till tänder i överkäken. Det är så skönt att ha en kompis som kan berätta lite om framtiden. Jag har märkt att mamma och pappa också uppskattar att ha ett par bebisföräldrar att fråga, och dela sitt nya liv med.

Så välkommen E med föräldrar! Och förresten så har jag fått guds straff för att jag snodde din napp i kyrkan E, jag fick din snuva på köpet...

En dag på stan

Nu har jag åkt buss för första gången. Det var helt odramatiskt (vilket jag inte fått intrycket av när jag hört mamma och pappa prata om det tidigare). När vi klev av träffade vi två fina kompisar till mamma. De gav mig och vagnen komplimanger. Sen tog de med sig mamma på lunch och jag och pappa gjorde stan. Dvs Söder. Närmare bestämt Hornsgatan. Kring Mariatorget. Vi mötte flera s.k. lattepappor. De var alla vänligt sinnade och lät oss passera.

Vi försökte köpa en stol till badkaret (så jag ska kunna sitta ensam i karet!). Men det gick inte för sig, sa personalen. Jag hängde inte med i alla turer, men konstaterar att jag får fortsätta bada tillsammans med mamma eller pappa istället. Det vi lyckades köpa var dock ett jättefint broderat tyg på Afro Art till mitt blivande rum. Med massa färgglada fåglar på. Undrar vad man mer ska ha i sitt första egna rum... Vad tycker ni?

Mamma klarade biffen i kyrkan

Phu! I dag på kyrkans öppna förskola svor inte mamma en enda gång. Det var skönt, tycker jag. Det blev lite pinsamt sist. Idag var det annars rätt schysst. Jag lekte lite med E innan själva sångstunden. Han hade en sån väldans fin napp, så jag var tvungen att låna den. Bara lite. Jaja, jag råkade ta den när E hade den i munnen. Men den var så svårt att motstå liksom. Hoppas inte han blev alltför ledsen på mig för det. E ska komma över till mig senare i veckan, så jag får bjuda honom en av mina nappar då.

Känd från tv

Nu är jag allt lite star struck. Pappas kompis M - som är känd från tv! - var här med sin tjej och drack kaffe nyss. Ärligt talat blev jag till och med lite nervös först. Men vad rolig han var! Och hans tjej var så söt att jag inte kunde sluta titta.

Förresten berättade pappas kompis om sin dotter som också hade börjat krypa bakåt, precis som jag. Och sen gick hon. Hon hoppade över det där med att krypa framåt. Jag tror jag ska göra som henne. Hon verkar för övrigt vara en bra tjej (hon har också en blogg t.ex.), så det kanske finns fler saker jag kan ta efter. Hoppas jag får träffa henne snart.

En stilla lördag

Lördagen har - hittills - gått i lugnets tecken. Jag har mest vilat, lekt lite lugnt på golvet och åkt barnvagn. Gnuggat mina fötter mot varandra medan jag suttit i barnstolen och ätit. Jag tror det är bra att ta det lite soft ibland. Man hinner tänka lite. Reflektera. Ladda om. I morgon - det är en annan dag ;)

Min polare Kopparmärra

I dag har min gamla trotjänare Kopparmärra fått komma ut ur leksaksbacken och leka. Varför heter den så, kanske ni undrar. Jo, för att den är en häst (inte en mask som vissa hävdar) och för att den är från Göteborg - och där står ju Kopparmärra så fint mitt i stan!

Han har verkligen blivit lite av en favorit, Kopparmärra. Jag böjer och vrider honom så som pappa gör när han vrider ur trasan han torkar golven med, jag tuggar på hans hår och svingar honom sen fram och tillbaka så fort att saliven flyger. Och rätt ofta måste jag titta honom rakt i ögonen och prata med honom på ett mycket uppfordrande vis. Så nu vet ni det.

Lyckad lunch

I dag åt vi lunch på vårt stamlokus: Bagarmossens sushi och café. Alltså, vi har bara hämtat mat där innan, men i dag blev det en sittning på plats. Jag och pappa var där med en bvc-kompis som är lite äldre, hon har fyllt åtta månader. Jag inser att jag har en del kvar att lära. Hon kan krypa till exempel. Gud vad spännande det lät! Hon berättade hur hennes mamma satte ned henne på golvet intill sig, och sen - vips! - så hade min polare krypit iväg till nästa rum. Låter inte det underbart!

I övrigt var allt som vanligt. Pappa pratade och pratade och hans sällskap försökte flika in något då och då. Jag lyssnar och lär.

Äta själv

Måste säga att det där med sked, det är roligt. Mamma och pappa har ju matat mig i månader nu, men jag har inte fattat hur roligt det är att själv hålla i skeden. Men så fick jag för mig att testa, och gissa om jag blev förvånad. Det som tidigare mest handlar om att få i sig god mat handlar nu om att leka med god mat. Och kanske få i sig lite av den. Mycket skoj!

Frankie goes to Gullmarsplan

Jag råkade nicka till i soffan i förmiddags. När jag vaknade igen låg jag i barnvagnen på en okänd adress vid Gullmarsplan. Det visade sig vara ett helt tryggt ställe; hemma hos pappas bästis. Men ändå. Fatta skräcken innan man förstår att allt är coolt.

Det var ett toppenställe visade det sig. Pappa fick massa mat och värdinnan drog fram mig i vagnen ända fram till köksbordet (det är man ju inte direkt van vid hemifrån om jag säger så). Där skojade hon massor med mig. Lekte titt-ut på ett helt nytt vis - med toppluva! Men sen var hon tvugnen att gå och då blev allt nästan om vanligt. Pappa pratade och pratade (gäsp!) och hans kompis flikade in här och var.

När jag nästan tappat hoppet så öppnas dörren och mamma kommer in! Hon hade köpt en ny leksak. Men den var inget kul. En hammare som skulle vara bra för "bebisens öga-hand-korrelation". Herregud, fattar hon ingenting. Jag håller inte på med sånt nu. Jag håller på med att stå på knä, uttala nya stavelser och somna utan ceremonier. Då hinner man inte leka med hammare.

Kyrkans öppna förskola - det var grejer det!

Nyss hemkommen från öppna förskolan i Björkhagen. Vilket ställe alltså! Massa coola barn att titta på och massor av vuxna som sjöng och gjorde grimaser och rörelser för oss. Riktigt skoj! Särskilt skoj var det när mamma svor högt när hon slog i tån i bordet (så orutinerat! I kyrkan!). Det uppskattades inte av personalen. Jag försökte släta över å mammas vägnar genom att prata riktigt högt och vara allmänt stojig. Tror det funkade.

Måste erkänna att det hela var rätt utmattande, så jag somnade i pappas famn så fort overallen kom på. Och sov hela promenaden hem. Så nu har jag energi nog att hålla oss uppe länge ikväll!

Kvack kvack Molly

Tänkte jag skulle visa er hur det ser ut när jag sitter djupt försjunken i ett av världslitteraturens stora verk, Kvack kvack Molly. Att läsa är en av mina favoritsysselsättningar just nu. Det låter så tokigt när mamma eller pappa försöker härma djurens läten så jag bara måste skratta åt dem. De har börjat läsa lite i Brum brum Molly också - den handlar om olika fordon - men jag måste säga att ljuden av motorcyklar, bussar och båtar är inte lika fascinerande som ljuden av bin, ormar och kossor.

Vadå sängdags?

Bara för att klockan är nio måste man ju inte sova. Eller hur? Särskilt inte när man är på toppenhumör och bara vill fnissa och mysa i soffan.

Sju månader i dag

Så har man gått och fyllt månad igen. Sju närmare bestämt. Känner mig större och starkare för varje gång. Och finfint uppvaktad blir man. I dag kom snälla A på besök och hon hade ett fång tulpaner med sig. Jag passade på att visa henne senaste nytt vad gäller färdigheter: Jag pussade mamma på beställning om och om igen, jag sa mamamamama några gånger och - framför allt - jag stod och vinglade lite i krypställning. Ni ska tro att A blev imponerad.

I morgon är det dags för sångstund i kyrkan. Mamma och pappa har övat lite med mig. De kan inte så många kristna bebissånger men jädrans vad bra de sånger är som de kan! "Jesus älskar alla barnen" och "Jag ser det stormar". Ser fram emot dessa och fler sånger i morgon.

Ny overall!

I dag var det premiär för nya, varma och tillräckligt stora overallen. Äntligen! Här i Stockholm fanns ingen att hitta, så mormor fick köpa en i Västervik (allt finns i Småland, inte bara smör). Den är superfin och alldeles lagom. Jag vet, man ser inte så himla mycket av overallen på bilden, men man ser å andra sidan lite av mamma. Direkt efter att bilden togs stack jag ut med pappa på promenad till Kärrtorp där vi ska möta upp en vän till familjen (som ska underhålla pappa medan mamma tar sitt första glas vin på krogen som småbarnsmamma!).

Bye bye bebiskläder

I dag har vi packat ned alla mina kläder från första halvåret. Det blev två pappkassar med kläder i storlek 48 till 68. Känns både lite sorgligt och lite häftigt. Tänk vad stor jag blivit! Och större ska jag bli. Så mer kläder lär det behövas. För att understryka vikten av att mamma och pappa köper lite mer plagg åt mig så kräktes jag precis på både tröja och byxa. Jag kräks kanske en gång i månaden. Jag tyckte det här var ett väl valt tillfälle.

Stärkande eftermiddagsbad

Det blev ingen eftermiddagslur idag. Jag var liksom tvungen att gallskrika i 30 minuter istället. Av hänsyn till pappa väntade jag dock tills han åkte en sväng med bilen. När pappa kom hem fick han den briljanta idén att vi skulle bada. Jag gillar att bada! Särskilt mycket gillar jag att leka med mina fina badleksaker som jag fått av mormor och morfar. En gul liten båt till exempel. Och efter badet vill jag sitta i någons knä inlindad i min badhanduk.

Tupplur i soffan

Ja, som ni ser sover jag i soffan. Det är premiär. Mina föräldrar blev alldeles till sig i trasorna och fnissade och höll på när de såg vad som hänt: jag somnade. av mig själv. utan ceremonier. i soffan. när jag inte orkade leka mer. Vad är det med det?! Ja, ja, jag har inte gjort så innan, utan velat somna i nåns famn. Men nu var jag redo. Men eftersom föräldrarna tyckte detta var så makalöst så publicerar jag bildbeviset här.

Den som väntar på något gott...

I morgon ska jag till Ica och hämta paket från mormor och morfar. Det ska bli spännande. Men nu är jag trött. Mycket trött. God natt!

Bagarmossen Party

Så han man varit på ett av dessa underbara Bagarmossen Parties. Det var hemma hos min kompis E och hans föräldrar. En polsk hund bevistade också tillställningen. Allt var tillfyllest och mer därtill. Mina föräldrar fick mat och kaffe så de höll sig på benen och till freds i sinnet, och jag fick träffa min coola något äldre kompis E! Han är en bra grabb alltså. Kan redan stå i krypställning. Det är bara att gratulera och vara imponerad. Snart kryper han nog den gossen. Själv tar jag det lite lugnt på den fysiska fronten just nu. Pratar desto mer, och desto högre (tror nästan E blev lite skärrad av min fagra stämma vid ett tillfälle).

Jag måste säga att jag redan längtar till nästa gång vi ska ses. E är toppen. Han har bra leksaker också (inte för att jag gillar honom på grund av hans materiella tillgångar. Tro inte det!). Särskilt gillade jag den med en massa tvättrådslappar. Jag hörde mamma prata med Es mamma om att gå till kyrkan och sjunga nästa vecka. Det kanske kan vara nåt. Jag gillar sång. Kyrkan känner jag dock inte till. Vi får se. Lovar att rapportera mina intryck därifrån.

Sprutor och skrivarpapper

Var på bvc i dag igen. Tog andra svinvaccinsprutan. Så nu ska jag klara mig från en del influensor framöver. Det var pappa som tog dit mig. Mamma är lite barnslig med sprutor och sånt, så hon slapp. Själv måste jag säga att, tja skönt är det ju inte, man måste ju skrika till, men efter si sådär 20 sekunder så är det ju historia. Eller hur?

Efter bvc tog vi en sväng i centrum. Pappa letade skrivarpapper. Vi visste att det inte fanns på Ica eller Coop, så vi försökte med Jalla Livs, kopieringsbutiken intill Jalla och till slut hittade vi på Fyndskatten. Och vet ni vad? Personalen i alla tre butikerna var ytterst service minded - de öppnade dörren för mig och pappa både när vi skulle in och ut ur butikerna. Mer sånt!

Samantha Fox

Måste bara visa er min räv. Visst är den fin? Jag fick den av pappas översättare i Nederländerna. Den luktade coffee shop när den anlände, så jag lät tvätta den. Nu följer den med mig mest överallt. Häromdagen döpte pappa den. Ett ypperligt namn tycker jag: Samantha Fox!

Passerat den sk amningspuckeln

Idag har jag gett audiens till bvc-sköterskan igen. Hon får det nån gång per månad. Ja alltså, det är jag som pallrar mig till henne; det är ju bara två kvarter. Men väl där så är det hon som trugar och gullar. Idag pratade hon i och för sig mycket med mamma och pappa. De gnällde om mina sömnvanor. Såå tråkigt att lyssna på. Jag menar sömn, det är ju så överskattat. Faktiskt blev jag så uttråkad att jag somnade i pappas famn. Men sen fick jag väga och mäta och massa beröm. För jag har nämligen passerat den sk amningspuckeln. Det ni! Nu kommer jag växa mer på längden än på bredden. Nya tider, härliga tider!

Tand för tunga

Det är toppen att inte vara tandlös längre. Lösgommar lockade aldrig mig. Och sedan en tid blir jag allt bättre på att bita ifrån. Både ifråga om nappar jag tappar och tummar jag betuggar.

Frank börjar blogga!

Ok, det tog några månader. Men nu är jag redo. Koliken är bye bye liksom refluxen. Och så har jag upptäckt att det här med bildskärmar av olika slag - mobiler och datorer framförallt - är min melodi. Så nu kör vi!