Vår nu då?

Kolla! Jag var ute i vagnen en hastig sväng i dag och kolla vad jag hittade i rabatten. Krokusar! Det fanns lila också. Och när vi korsade bilvägen blev det alldeles tyst i vagnen. Någon hade sopat upp vintergruset (men det är kvar på trottoarerna tyvärr). Och när vi svängde in på Lillåvägen hörde jag fåglar kvittra nya melodier. Allt detta gjorde mig helt tagen. Kände mig liksom - uppfylld av något nytt. Eller så är det bara känslan av att vara feberfri och utomhus för första gången på många dagar.

Kåvepenin! Äntligen nån som fattar!

Jag var på SÖS barnakut i dag. Inte så att jag brutit nåt ben eller blivit biten av en schäfer eller så. Nä, det var helt enkelt så att mamma och pappa började undra vad som inte stod helt rätt till nu när jag haft tre magsjukor på sex veckor.

Först var det ett rätt coolt och lugnt ställe. Vi var väl sju åtta barn där. Jag kikade på fiskarna de målat på glasväggen, jag drack vätskeersättning och studerade de andra barnen. Men sen kom en sköterska och stack mig i fingret! Så oförskämt! Ont gjorde det också. Men sen fick hon väl godkänt ändå, för jag fick sitta på vågen alldeles naken, och det är en av mina favoritsysselsättningar.


Sen väntade vi. Och väntade. Och väntade. Och jag hann somna en stund i pappas famn. Sen - efter sex timmar - tittade läkaren på mig och konstaterade att jo, jag har maginfluensa, men jag har också öroninflammation och halsinfektion. Äntligen någon som förstår mig! Jag har ju haft jätteont att svälja, men det har de inte hajat härhemma. Nu har jag fått medicin, och läkarens order om att få äta precis vilken mat jag vill. Så nu kan det bara bli bättre!

Resorb - räddaren i nöden

Jag råkade visst få en magbacill igen. Igår morse kom den och bråkade med mig. Så jag har druckit Resorb sen dess. Goda grejer! I dag har jag inte kräkts alls. Tror jag fortsätter dricka den här fina saften. En låda är tom. En kvar i skafferiet! Mums!

Sladdbarn som premiärdykt

Jag har en gammal drickaback full med leksaker. Och kanske tio böcker i min bokhylla. Men när jag får syn på min sladd, då är det bara den som gäller. Och både Saga och Edwin som var här igår höll med mig. De lekte båda två med sladden.
PS. I dag var jag i badhuset. Jag dök fyra gånger! Det ni!

Kan ställa mig upp alldeles på egen hand!

Den här tisdagen blev mycket mer spännande än jag först trodde när jag vaknade. Pappa for iväg på jobb redan vid sju. Och inte många minuter senare så testade jag att klättra upp på mammas sittpuff i rotting. Jättekul! Väl uppe på den så snurrade jag runt, runt. Men det var rätt svårt att ta sig ned. Det blev en liten duns.


Sen - efter förmiddagsluren - testade jag att ställa mig upp i min säng. Det var mycket enklare än jag trott. Bara att ta tag i spjälorna och liksom dra sig upp. Sen har man ju värsta bästa utsikten över kanten! Det här kommer jag göra om.


När jag vilat klart och testat det där med att ställa mig upp, så kom Saga! Min söta fina tjejkompis (annars har jag ju mest killkompisar). Vi pratade om allt möjligt där på köksgolvet medan våra mammor åt lunch. Himla trevlig stund. Jag visade henne min förlängsningssladd med kontaktdosa. Hon verkade tycka den var fin, och lekte sen med den länge och väl.


Sen ville mamma att kaffet skulle intas i vardagsrummet. Jag tyckte det behövdes lite högläsning för att maximera stämningen. Mammas "Humanisten" brukar ligga i tidningsstället, så jag ålade dit, drog mig upp på stället och tuggade lite på tidningen.


Så, när pappa kom hem på kvällen hade jag så mycket att berätta. Första gången jag klättrat upp på sittpuffen, första gången jag ställt mig upp i sängen, första gången jag ställt mig på knä. Tur att mamma var snabb med kameran, annars hade nog pappa inte trott mig.

PS. Edwin var här en stund också, och han STOD HELT UTAN STÖD en stund! Jag såg det. De andra med. Han är en sån himla bra förebild!

Finfina kyrkan

Jag gillar kyrkan. Kan väl erkänna nu att i början var det måttligt roligt. Men nu har jag fattat grejen. Massor av vuxna att lyssna på när de pratar, massor av barn att slita i och sno leksaker ifrån, massor av konstiga sånger. Och framför allt stora ytor att åla runt på. Det har börjat komma alltfler pappor dit. I dag var där en som påminde om min pappa, så jag var tvungen att titta ut honom. Länge. Men jag tror inte han såg mig. Han matade sin dotter med kalops. Men hon ville inte ha. Hon ville ha majskrokar. Smart tjej.

Ännu en dag på Söder

Min vuxenkompis Agneta och jag hade en dejt på stan i dag. Hon gav mig banan och som tack studsade jag en stund i hennes knä sen. Visst är hon fin? Jag hoppas vi kan ses snart igen. På vägen hem, på tunnelbanan, träffade jag en konstnär. Hon hade studerat mig och mamma ett tag, sen kom hon fram och sa att jag verkade få väldigt mycket kärlek (och det stämmer ju) varpå hon gav mig och mamma varsitt kort med hennes målningar på. Snällt va? Hon hette Gulli Månsson och var den absolut äldsta människa jag sett. Coolt.

Early bird a la Ronja Rövardotter

Har jag sagt att jag numer vaknar lite extra tidigt om mornarna? Jag tycker klockan sex är lagom. Då kör jag vårskrik i spjälsängen i - säg - en halvtimme. Sen kryper jag runt lite i sängen, letar efter nappar som jag provar och slänger bort. Hittar en ny som jag provar och slänger bort. Efter sådär 30-45 minuter så slutar mamma och pappa att försöka sova vidare, och då får jag komma upp i stora sängen. Där är det skoj vill jag lova! Helst vill jag klättra över någon av föräldrarna. De tjatar om att det finns ett helvetetgap rakt ned i klickgolvet på andra sidan. Men det struntar jag i. Jag vill över och kolla! Ibland kan jag nöja mig med att de plockar fram alla saker de har på nattygsbordet och ger mig dem att leka med. Men snart vill jag ändå vidare. Ner! På golvet! Åla! Jag har märkt att de här tidiga mornarna tär liiite på föräldrarna. Så efter frukost tar jag det lite soft, myser i soffan med dem eller sitter för mig själv på golvet och leker med sladdar, fjärrkontroller och böcker.

Var det våren som kom i dag?

I dag har jag varit på vernissage i Skarpnäcks kulturhus. Min första konstutställning. Det var ok. Men inte mer än så. Däremot var det häftigt att åka dit. Vagnen rullade mot gruset längs småvägarna genom skogen. Det var ett nytt ljud. Och jag gillade det! Ljudet av vår, tror jag. Eller? Dessutom sken solen starkt och fåglar kvittrade som nästan tokiga, så det måste vara någon slags förändring på gång där ute.

Här hemma har jag annars mest tränat på att sitta. Eller, sitta kan jag. Nu tränar jag på att hålla balansen när jag sitter även när jag vinklar benen åt olika håll, sträcker mig efter saker långt ifrån mig och när jag hastigt måste titta upp på lampor i taket. Det är mycket viktigt att parera med händerna och armarna!

Latte-bebis

I dag har jag varit en riktig latte-bebis. Först fika på Kulturhuset med pappa och hans kollega med bebis, och sen i Skrapan där även mamma anslöt. Här sitter jag - ensam som ni ser - i en av skinnfåtöljerna i Skrapan. Visst är jag stor numera? Även om jag tunnat ur en del av senaste magsjukan. Det jobbar jag emellertid på att fixa. Äter hela tiden. Och gärna macka med massa smör på!

Frisk!

Ser ni något annorlunda med mig på bilden? Just det. Jag är frisk! Äter och dricker nu som en "redi kar". Och med lite mat i kaggen så får man ju massa energi, så nu pratar, busar, ålar och skrattar jag precis hela tiden. Tills jag slocknar av utmattning. Bra va?!

Har för övrigt badat skumbad i kväll. Det var grejer det. När man tar skummet i handen - så försvinner det! Kan in förstå? Det kan inte jag. Det var mycket upphetsande alltihop så jag blev tvungen att slita i duschslangen, tugga på den gula plastbåten och plaska med benen samtidigt.

Utmärkt niomånadersfirande

Så var man nio månader då. Och hur ska man fira en sån sak? Med bad så klart! Så i dag gjorde jag simskolepremiär. Vi fick simma på rygg, på mage och i cirkel. Det sista hette "karusellen". Och till detta sjöng vi en liten visa. Sen var det dags att dyka från flytmadrassen och åka kana med huvudet före. Men det bestämde jag mig för att vänta med. De andra barnen har nämligen gått grundkursen och är lite mer vana. Jag ska se till att komma ikapp. Jag tar det i min egen takt och närmsta tiden ska jag fokusera på karusellen, allmänt plask och vatten i ansiktet. Sen dyka! På bilden ser ni mig i omklädningsrummet. Där finns en spegel precis i rätt höjd för mig!


Efter badet var jag otroligt trött. Somnade direkt när jag dragit filten över mig i vagnen. Och - detta händer allt oftare - när jag vaknade var jag någon helt annanstans. Märkligt. Den här gången hos Victor i Årsta. Det är ett toppenställe (tydligen bara en promenad från badhuset). Alltid mycket glada tillrop och snälla klappar. Sånt gillar jag. Nästa gång hoppas jag att Victor tjej är hemma. Hon är så rolig! (Jag är inte så stolt över bilden från Årstabesöket. Så jag rekommenderar att ni kollar in Victors blogg om detta istället http://victorestby.blogspot.com/2010/03/frank-med-foraldrar-forfattarens.html)

Grattis Camilla!

I dag fyller mammas kompis (och min följare här!) Camilla år. Det firar jag med att ta på mig en finfin tröja jag fått ärva av Camillas son E! Snygg va? Det är faktiskt pappas favvotröja på mig.

Stillsamma lekar

Nu när jag har varit lite krasslig så har vi fått leka lite mer stillsamt än annars. Jag har exempelvis lekt "gå på konsert"-leken. Och pappa har lekt "spika fast alla sladdar i lägenheten"-leken.

Med knäna i golvet

Som ni vet så gillar jag att åla. Hellre än att krypa. Men på sistone har jag också allt oftare valt att stå och gunga lite på knäna. Gärna på parketten. Där halkar det så roligt.

Att tänka på något annat

När man inte mår bra - av en eller annan orsak - bör man försöka tänka på något annat en stund. Då brukar det mesta kännas bättre. Det är min erfarenhet hittills i livet. Så nu när jag har lite magkrångel igen och två stora framtänder är på väg och jag därför mår rätt taskigt, ja då tänker jag på den där dagen i badhuset. Det var så skoj! Både att bada och att duscha. Ser ni hur rosig jag blev om kinderna? Nu ligger jag här på golvet med blåbärssoppa och smörindränkt franskbröd i småbitar bredvid mig. Det är inte min idé om en god supé. Men det är vad som funkar nu. Då känns allt lite bättre när jag tänker på den där baddagen.

Morgon på hallgolvet

Det är rätt roligt nu när jag kan förflytta mig lite mer som jag önskar. Det går inte så fort (även om mamma o pappa tycker det, särskilt när jag fått syn på en sladd). Men det är en slags frihet som jag gillar. Tänkte ni skulle få se en liten film om en helt vanlig morgon på hallgolvet.



Och när jag inte leker med inredningen (som dörrar t.ex.) så leker jag med någon av de finfina leksaker jag har i en gammal drickaback på golvet. Tro nu inte att jag är materialist bara för att jag har så många saker. Jag ser dem alla snarare som mina lärljungar i livet som jag försöker uppfostra och undervisa. Gärna stirrande på dem och med ett rejält grabbatag om dem med båda mina händer. Men ibland måste man vila från jobbet och dra lite i byxorna.

En dag på Södermalm

I morse kom jag på att jag kan åla in i badrummet alldeles på egen hand. Det är nog mitt favoritrum här hemma. För jag älskar att bada! Mamma skyndade att ta bort allt spännande på golvet, men själva elementet med rör ned i golvet kunde hon inte plocka ned så det studerade jag noggrannt.

Efter morgontoaletten bar det av till Södermalm med pappa. Vi skulle luncha med onkel Victor nämligen! Han är en bra kille. Det har jag förstått. Han är alltid så pratsam och uppmärksam på mig, så jag känner mig alldeles lite blyg av all uppmärksamhet. Jag är glad att han finns i mitt liv (men jag missade att ta en bild på honom).


Efter ett tag anslöt mamma och vi gick i lite affärer av olika slag. Sen bar det av hemåt med tunnelbana. Jag gillar att sitta upp i vagnen och kolla på alla som går av och på. Det kan bli så spännande att jag börjar vingla alldeles, så därför brukar jag numera ha bälte på.

Från kyrka till dystopisk sci-fi

I dag var vi i kyrkan och lekte. Mamma var där med mig förra veckan också, men då fick vi inte komma in, för även Gud har sportlov. Men det hade mamma missat. Nåväl, i dag var vi där och det var lika kul som alltid. Jag stirrade ut den ena personalen tills hon började tycka det var obekvämt, jag jollrade i kapp med de andra barnen (eller överröstade dem nog vid närmare eftertanke), åt gröt, lekte med diverse leksaker och däckade sen så fort jag hamnade i vagnen.

Och ikväll har jag och pappa haft lägenheten för oss själva. Mamma åkte in till Söder. Hon sa nåt om vin, men sånt förstår jag inte alls. Hur som helst. Jag och pappa har softat mest. Tittat på Bladerunner. Duschat. Lekt med dvd-filmer. Såna saker. En helt ok måndag måste man säga.

Simskola - here I come!

Jippie! I dag har mamma o pappa bokat simkurs till mig! Varje onsdag lunch resten av terminen. Det ska bli så roligt. Jag ska göra allt jag kan för att ta simborgarmärket lagom till sommaren så jag får bada i Söderbysjön, Hörendesjön och Östersjön i sommar. Plask, plask!

Mina fina föräldrar

Jag har väl inte riktigt presenterat mina föräldrar, tror jag. Det är dags. Här ser ni min mamma. Hon är den som kittlas, sjunger barnvisor och försöker undvika färgkombinationskatastrofer när jag klär på mig. Av henne har jag ärvt min ljusa hy och den otroligt snygga rödblonda kalufsen.


Här är min pappa. Det är han som visar mig hur diskmaskiner, tvättmaskiner och borrmaskiner fungerar, det är han som badar med mig och han som hjälper mig när det är dags för vaccinationer. Och av pappa har jag ärvt mina sömnproblem, koliken och världens största och varmaste hjärta!

Visst är de fina, mina föräldrar?!

Badpremiär!

Så kom då dagen när jag skulle få åka till simhallen för första gången. Jag förberedde mig noga. Testade badbyxorna. Kollade vikten. Det här skulle nog gå bra. Vi packade badkläder till resten av familjen, lite matsäck och ett gäng nappar. Sen bar det av till Gullmarsplan (jag passade på att vila mig i form i vagnen).



Väl i badhuset kände både jag och min kompis Edwin att det var bäst att ladda med ännu lite mer mat. Man har ju hört att sjön suger och så där.

Till slut kom vi in i själva badhallen. Herregud vad häftigt! Man fick inte fota där, så jag får berätta istället. Det var en enorm bassäng, säkert fem gånger tio meter. Cirka 70 cm djup. Och där fanns badringar, vattenkannor, enorma badankor och andra plastleksaker av alla de slag. Först kände vi lite lugnt och stilla på vattnet (ja, så lugnt det gick när det kryllade av stora plaskande barn överallt), i pappas och mammas famn och sen i badring. Men ganska snart insåg jag att det här var skitballt! Sen plaskade och simmade jag runt som värsta grodan. Det var toppen! Nu har pappa informerat sig om badkurser. Förhoppningsvis blir det bad varenda vecka framöver!

En jobbig dag

Så var det dags för ännu en dag i city. Jag kommer snart bli värsta innerstadskidset om inte mamma och pappa ser upp. Den här gången bar det av till pappas jobb på Gävlegatan och sen till mammas jobb på Sveavägen. Det var första besöket för mig på båda ställena. Men inte sista! För så här uppvaktad vet jag inte om jag någonsin blivit tidigare! Pappas och mammas kollegor dök ned i vagnen, gullade med mig, gav mig massor av komplimanger, kramade mig och var snälla och roliga på alla vis. Japp, de där arbetsplatserna kommer inte mamma och pappa få ha för sig själva!


När vi var klara med visiterna tog vi en kopp kaffe på Kulturhuset. Pappa hade med egen dricka i termos som ni ser på bilden. Varmt och gott, tyckte jag som passade på att smaka när pappa föll i tankar.

Fortsatt ålande

I dag har jag övat mer på ålandet. Det är roligt! Mina fina föräldrar har gjort en liten bokhylla till mig i nedersta hyllplanet i deras stora bokhylla. Där har jag mina stora och små böcker. Mina skatter! Gissa om jag ålar dit snabb som en vessla! Någon sa att det såg rent magnetiskt ut. Jag vet inte. Jag gillar böcker. Och vart ska jag åla då, när de sätter ned mig på parketten, om inte till min bokhylla?

Hopp- och snurrgunga

Jag har fått låna en hoppgunga av Edwin. Den är superkul! Man ska väl egentligen studsa upp och ned, upp och ned. Jag tycker det är roligare att snurra runt runt. Pappa får sitta bredvid och hålla koll på dörrposterna för det är lätt hänt att snurra in i dem när man till slut blir lite snurrig i bollen.