Om ni tycker det ser kladdigt ut, så är det ingenting mot hur det blev när rätt två togs in. Spagetti med köttfärssås, gott! Och kladdigt. I ansiktet. På händerna. På bordet. Golvet. Knäet. Väggarna. Ja, när lunchen var slut ställde pappa både mig och möblerna i duschen. Men han var inte sur för det utan sade att all vår början blir svår.
På eftermiddan kom Aron och min bästis Edwin förbi. Vi lekte inne en stund innan vi gick ut. På gården pågick fullt krig med vattenpistol mellan granntjejerna, men en av dem, snälla I, tog mig i försvar innan jag träffades! Det var snällt! Att pappa och Aron fick emot några skottsalvor innan vi hann iväg var bara roligt.
Sedan softade vi i en lekpark, Edwin ville låna min termos men jag kände inte att tiden var mogen för det. Däremot fick han känna lite på min personliga vattenflaska. Ha tålamod, min vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar