Medan pappa och Martin analyserade valet (Jaga segregationen, inte invandrarna, väste pappa. (s) borde få en omstart som brittiska labour, hostade Martin.) så lajade jag och Adam med snurror, gungor, rutchkanor, papperskorgar och framför allt dörrar!
Adam gick som en klocka trots sin späda ålder. Gräs, grus, asfalt, gummimatta, barkströ, inget underlag var honom främmande. Jag visade upp en av de portar som jag brukar undersöka närmare. Sedan kallade plikterna våra vänner hemåt. Men hoppas vi ses snart igen, Adam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar