Trotsar kylan

I dag trotsade jag och mamma kylan. Det ÄR vår. Så jag premiäråkte vagn utan åkpåse! Fritt sprattelutrymme för benen. Men jag sprattlade inte så mycket, utan somnade. Mammas kompis var här i dag med sin lilla söta fyramånaders bebbe. Jag var på helspänn hela tiden för att visa mig från min bästa sida. Man vet ju aldrig. En dag kanske jag blir kär i henne, och då vore det så jobbigt om mamma och hennes kompis drog massa pinsamma historier om hur jag gjorde bort mig inför lilla H när vi var små. Nåväl, poängen var att när jag väl satte mig i vagnen så var jag så slut att jag somnade nästan direkt.

En dag i Tråget

Förra sommaren började en ny stor lekplats ta form bakom tvättstugan. Jag fattade ju inte det då, men det har mamma o pappa berättat. Den heter Tråget och är klar precis nu när jag är redo att inta den! Vi var där idag. Jag gungade i bebisgunga, gungade i stor gunga tillsammans med mamma, klättrade på stockar med pappa (fast han pratade lite i telefon också) och gjorde sandkakor med hink och spade jag fick av Elmer. Allt var roligt!

Inte ensam snorunge

Det är inte bara jag som är förkyld har jag förstått. I dag började jag på Mini-plask, och när vi alla barn skulle sitta på flytmadrassen såg jag att det var fler än jag som snorade. Och det är ju egentligen inte så konstigt. Vi tillbringar ju mesta delen av badhalvtimmen med att få kallsupar. Då blir det lätt lite rensning av näsgångarna liksom på köpet.


Mormor är också förkyld. Stackars mormor! Hoppas morfar köper mycket godis och saft till henne nu. Sånt piggar upp när man är krasslig. Här är en bild på mig och mormor när hon var och hälsade på mig i vårvintras. Visst är hon fin?!


Även min stora kompis Elmer i Göteborg är förkyld. Han har varit det jättelänge, stackarn. Men han verkade rätt pigg ändå när jag hälsade på honom. Visst är även han toppenfin?!

Krya på er allihop! Nu går jag och lägger mig och hoppas bacillerna försvinner tills jag vaknat. God natt!

Stark som en oxe

Ni vet väl att redan läkaren som träffade mig när jag var en dag gammal sa att jag var ovanligt stark. Det har jag sedan den dagen försökt leva upp till. Och jobba vidare på. Det går rätt bra. Varje dag när jag äter ett par majskrokar i all enkelhet så gör jag alltid på exakt samma sätt: jag bryter kroken i två delar, kramar sen båda delarna jättehårt i händerna och proppar sen in dem - lite mosade då - i munnen. Häromdagen testade jag samma teknik på en tumstock och en nagelfil. Det var enkelt! "Pang!" sa det, så hade jag två bitar tumstock och två bitar nagelfil! Jättekul!

Nu börjar utelivet

När jag är utomhus sover jag oftast. Det är så skönt att slappna av i vagnen när mamma eller pappa drar den över stock och sten (nåja, över grus och gräs i alla fall). Men nu har jag kommit på att sedan våren tog fart så är det ju mycket roligare att vara vaken ute. Det finns så mycket skoj att göra. Som att gunga till exempel! Det gjorde jag i dag tillsammans med min kompis Edwin. Jag skrattade så jag kiknade.


Men man kan ju inte vara ute hela tiden. Därför har pappa borrat upp en grind ut till balkongen. Så nu kan jag släppa in vårluften och solstrålarna utan att mamma och pappa behöver riskera nervsammanbrott över att jag skulle trilla ut på balkongen. Och nu har jag stängt av värmen från elementet också.

Pappa! (och lite dammsugning)

I morse väckte jag mamma och pappa med att ropa "pappa, pappa, pappa" alldeles så där perfekt uttalat som vuxna gör. Gissa om de blev glada! Så glada att de till och med lät mig hjälpa till med städningen. Jag gillar att dra ut sladden ur dammsugaren och sen gärna tugga på stickkontakten med mina nya tänder som fortfarande kliar lite. Det är också roligt att dra effektknappen fram och tillbaka om och om igen och att stå-träna genom att hålla i slangen. När jag var yngre hade jag alltid ont i magen, då kunde jag faktiskt slappna av ibland om mamma eller pappa kramade mig och vi stod alldeles intill den här fina dammsugarens skönsång. Bra grej det här. Hoppas att ni alla har minst en!

Valborg med vänner i Göteborg

Om ni undrat varför jag inte bloggat på ett tag så kan jag berätta varför. Jag och mamma o pappa har firat valborg hos kompisar i Göteborg. Det var premiär för tågresande för min del. Och jag måste säga, att som vanligt när mamma och pappa är lite nervösa för nåt så går det så mycket bättre än de trott. Jag tyckte det var roligt att åka tåg!


Men ännu roligare var det att komma fram till Göteborg. Deras t-bana går OVAN jord och ser inte alls ut som den hemma. Men 3ans vagn tog oss trots detta till Vasa Viktoriagatan och därifrån gick vi hem till våra vänner.


Jag hittade stora E:s leksaker direkt! Ja, han är stor, han är drygt två år! Hela helgen lekte han med mig. När jag ålade, så ålande han. När jag trillade och blev ledsen, så trillade han och blev ledsen. Och framför allt så var han så otroligt intressant att lyssna på. Och titta på. Han kan helt enkelt mer än mig på de områdena. Och det var SÅ inspirerande.


Här ser ni till exempel hur fint han visar mig hur man leker med hink och spade. Det var mycket lärorikt. Och tänka sig - han hade köpt ett helt set med sandlådegrejer till mig som jag nu har tagit med hem! Ni förstår hur snäll han är va?


Och precis som stora E ligger lite före mig, ligger våren lite för i Göteborg. Titta vilka färgglada blommande träd vi hittade där! Jag inser nu att jag inte kan berätta precis allt som hände i Göteborg, så jag får sammanfatta det lite kort här istället: blev inspirerad av stora E, hade mysigt med hans föräldrar, sov bättre än hemma, lyssnade på körsång vid Näckrosdammen, skrek på thairesturang så att de andra två gästerna gick, träffade fler av mammas fina kompisar och fick till slut åka hem en dag tidigare eftersom E:s snälla mamma blev magsjuk. Men jag kommer snart igen, Camilla!!