Mina händer har varit överallt

Nu när jag börjat använda fingervantar är det inte riktigt samma sak som tidigare. När jag kunde känna på allt och ta i allt när vi är ute. Jag menar allt. Det skulle ta jättelång tid att räkna upp var mina händer har varit, därför länkar jag till en sång istället, som kan förklara ungefär hur det är med mina händer. Nämligen så här.

Det händer massor just nu! I måndags: koll hos bvc-eva! Hon hade inte barnsäkrade lådor! På BVC! Ha ha ha ha! Jag slet ut allt, t ex tuber med salva med klick-lock! Eva häpnade över att jag kunde öppna både lådorna och locket på salvtuben. Hur många gånger som helst.
Eva tyckte jag var tidigt ute. Kul, annars brukar jag bara få höra att jag är tidigt uppe. Nå, måtten var: vikt 12300 gram, längd 81,5 cm. En halv kurva över genomsnittet för min ålder, nu också. Ifråga om att kunna säga och förstå ord så klarade jag enligt Eva 18-månaderskollen redan nu. Skönt att ha det undanstökat redan nu vid 15 månader.

För att fira bvc-besöket sydde mamma en grön mössa åt mig. Men den var i minsta laget...


Och idag brainstormade pappa och jag lite vid en av våra lunch sessions. Jag fick föra pennan, för första gången. Det var jättekul! Vi kände in rätta tänket och allt sånt där.



Sen läste jag lite. Jag älskar böcker! T ex Piratens burleska roman Bock i örtagård, i en patinerad utgåva från 70-talet.

Kräftskiva!

Igår var det fest här hemma! Kräftskiva. Jag smakade en kräfta. Gott! Annars rusade jag mest runt med min kompis Edwin. Vi busade jättemycket så mamma och pappa glömde alldelels att ta några bilder överhuvudtaget. Edwins föräldrar var här också, och fadder Agge.

Gud vad jag hade längtat efter Agge. Vid kl fyra började jag prata om henne. Konstant. Agge, Agge, Agge. Och så kl sex dök hon upp i dörren, och ni förstår hur glad jag blev! Jag visade henne direkt alla skor vi har och sen ville jag mest att hon skulle krama mig. Hon är världens finaste fadder!

Edwins pappa hade lagat kalops till mig och Edwin. Det var mumsigt. Jag behövde ingen kvällsgröt sen, för jag blev så mätt och go av middagen. Annars så tittade vi på Molly, körde Bobby car, klättrade upp på stolar, snurrade, stod upp i soffan och babblade en massa. Och så klappade Edwin mig så där försiktigt som föräldrarna jämt säger att man ska göra. Och jag försökte hjälpa Edwin att sätta i nappen när han tappat den. Vi är fina kompisar vi två.

Två fina utomhusdagar!

I går var jag och mamma i Ica-parken med Edwin och hans pappa. Där har de en jättestor lekstuga. Flera spisar och bord, massa plastporslin, sopkvastar och massa annat fint. Jag sprang ut och in och hämtade nytt kaffe och bjöd mamma på hela tiden. Hon ville ha påfyllning massa gånger.


Och här ser ni hur Edwin blir skjutsad av sin pappa. Mamma körde mig också sen. Hon trodde inte jag skulle sitta still. Vad dumt! Så klart jag sitter still när mamma kör.


I dag var vi - trots att mamma är förkyld, vilken klippa hon är! - i Skånegläntan en stund. Först ville jag mest springa fram och tillbaka längs ett av husen. Plocka lite stenar och pinnar. Testa att stoppa dem i stupröret. Springa tillbaka och köra allt en gång till.


När vi väl kom in på själva lekplatsen så hade jag jätteroligt när jag klättrade upp och ned på bänkarna i de små stugorna som finns där. Upp och ned, upp och ned. Precis som jag gör hemma på mina barnstolar.


De hade ponnysar där också. Alla var så väldans imponerade, men inte jag. Jag tittade på håll. Men kände inte för att rida just i dag.


Och här ser ni dagens aktivitet - torka snor. Ja, så är det när man är förkyld.

En plats i solen - och 2 nya babys

Först måste jag berätta att det idag kom två nya babys till världen: pappas kusin Sarah och hennes man Daniele i Rom fick idag en liten dotter, Alice! Deras första barn! Ett stort grattis från oss alla i Stockholm!

Och knappt hade pappa och jag smält den goda nyheten, så pep det till igen i mobilen: en av pappas kompisar fick sitt andra barn! Idag 12.56 anlände den lilla gossen på 4 kg och 51 cm! Grattis till er från oss alla igen!!

Jag kan inte vänta på att få träffa de här nya barnen!! Och bli kompis med dem och lära upp dem i alla viktiga konster. Som i att ta vara på en vacker septemberdag!

Först stack jag och Edwin till Skarpnäck och lekte i parkleken där. Ni vet. Sandlådor och sånt, men också en inbjudande, ändlös grässlätt i glasklar septembersol. Lite dagg i byxbaken ibland, men främst en frihet att bara kuta och kuta!

Efter lunch och tupplur hemma bar det av till Söder med samma sättning igen. I Becktornsparken beundrade jag, Edwin och hans pappa de där fina kaninerna som de har i den parken! Vem kunde tro att det kunde vara så fängslande att stå på rad vid ett staket?

Jag röstade för rutsch-avdrag

Då var det valdag idag - och eftersom mamma skulle jobba hela natta med det så lekte vi mycket på förmiddan, bland annat åkte vi rutchkana, vilket jag älskar! Om jag fått rösta så skulle jag ha röstat på det parti som lovade att införa avdrag särskilt för byggen av rutschkanor, alltså ett rutsch-avdrag!




Skämt åsido så satt jag uppe med pappa och såg valvakan. Pappa förklarade att nu kom det in ett riksdagsparti som tycker att det inte ska få finnas bruna, mörka, eller gula människor i Sverige. Bara vita.
Det är ju jättedumt! Om det där nya partiet fick bestämma skulle alltså massor av mina kompisar här i Bagarmossen, eller på babysimmet, eller på olika öppna förskolor, inte få vara med! Inte mina lekkamrater här i porten, eller alla snälla gubbar och tanter som alltid underhåller mig på tunnelbanan heller! Gud så hemskt det skulle vara!

Man kan leka med allt möjligt, har jag insett

Det är viktigt att upptäcka världen, tycker jag. Inte bara leksaker, utan även andra saker. En av många favoriter just nu är den gröna måttsatsen.

En annan bra grej är spisen. Jag gillar att öppna nedersta luckan. Sen kan man antingen ställa sig på den och på så sätt nå jättelångt upp, till hällskyddet eller lite vid sidan av till skålen med frukt. Eller så lägger man saker, till exempel en leksakstelefon, på den öppna luckan och försöker sen stänga. Blir bra ljudeffekter, kan jag lova!

Men sen har jag också senaste dagarna fått ett nytt intresse för min fina Bobby Car. Jag sitter lite på den och tutar, och släpet brukar jag lyfta under hjulen och bära runt med ungefär som vuxna bär stora kartonger. Superskoj!

När man lekt länge så måste man ta det lite lugnt. Jag brukar sitta i soffan en stund. Så här brukar det se ut. Ibland sitter pappa ned också. Han kan också behöva vila.

Och för den som undrar hur en vanlig tvåminutersperiod ser ut på Svartågatan i Bagarmossen, för er kommer här två filmer från min vardag. Först filmen "Jag och mitt glas i plats" och sen "Jag snodde en riskaka av mamma. Det skulle jag inte gjort".