Hur ska den här dagen sluta?

Det är lunchtid och jag har redan:
1. Klippt håret. Ca två centimeter runt om hela kalufsen. Mest i luggen.
2. Haft besök av grannen Winston och hans pappa. Vi lyckades låsa upp ett spännband tillsammans. Gissa om föräldrarna blev imponerade!
3. Visat mamma att det är två, inte en, kindtand på väg upp just nu. Inte undra på att jag inte kunde sova mellan tre och fem i natt. Det gör ju ont!
4. Klättrat upp på toastolen, öppnat mammas badrumsskåp och plockat ut massa spännande tuber och krämer. Allt innan mamma och pappa hann se!
5. Lekt ordentligt med de sex små söta tomtenissarna som mamma ställt upp i fönstret. Varför ska de stå där så stilla och trista när man kan leka med dem istället?
Undrar vad resten av dagen har att erbjuda?

Finfrämmat!

Har haft ännu en av dessa toppendagar. Jag gillar nämligen när jag får träffa mycket folk. I morse gick jag och pappa till Globen köpcenter. Och gissa vem som fikade och lekte med oss där? Victor! Denna min fina fadder. Han hjälpte som vanligt pappa med allt fix (värma mat och sånt) och så - viktigaste av allt - busade han med mig!

På eftermiddagen ringde det på dörren. Vem stod där? Saga och hennes föräldrar. Jag har inte träffat Saga sen hon var på mitt ettårskalas. Vad stor hon blivit! Nästan 15 månader och minst lika busig, matglad och söt som jag. Vi åt lussebullar och kex, byggde lite klossar, pussades och tjatade lite på våra föräldrar. Det blev lite tomt och trist när hon gick. Men jag tror vi kommer ses snart igen.

Ackneggi!

Ett av de ord jag använder allra mest är "ackneggi". Mamma och pappa har äntligen fattat vad jag menar även om det inte är ett ord som liknar de vuxnas ord. När jag tappat nåt eller letar efter nåt så säger jag "ackneggi, ackneggi" med frågande röst. Det kan vara nappen som trillat ur, det kan vara fodralet till Timmy Lamm-dvdn som hamnat under soffan eller ett skräp som jag hittat och ska slänga, men tappat på vägen till soppåsen.

Och på helgerna när vi äter ägg till frukost, jag och pappa. Då brukar jag fortsätta dagen igenom och säga "ackneggeggeggi" istället. Det är roligt.

Sådan far sådan son

Mammas familj tycker att jag liknar mamma. Och pappas familj tycker att jag är lik min pappa. Jag tycker att jag mest är mig själv!
Men visst har vissa drag gått i arv. På den här bilden från 1975 ser ni pappa (blond, till höger) och farbror Lars-Erik (på pottan) och så sitter farfar bakom dem. Men vad har detta för likheter med mig, kan man fråga sig?
Jo, dels ser vi att en intressant dörr har handtaget uppåtvänt så korta nyfikna personer inte ska kunna öppna. Surt! Precis så har pappa gjort med toadörren här hemma! Usch!
Och som om inte det räckte, kolla in den röda plåten fastsatt ovanpå elspisen! Det är ett barnskydd som farfar och farmor satte dit så min pappa inte kunde komma åt kastrullerna och plattorna!
Pappa drar gärna historier om sin tuffa uppväxt, och för en gångs skull håller jag med! Stackars pappa som blev lika hindrad som jag!

Gröna vågen uppåt väggarna

Som ni säkert vet så målades mitt om rum i helgen! Halva blev vitt, och halva blev... grönare än tidigare!
För säkerhets skull fick Edwins pappa Aron rycka in, han har ju gått konstfack och vet hur man målar noga. Som ni ser rollade han väggarna med schwung! Pappa höll sig till det vita. Enligt uppgift gick det åt närmare tio liter färg.

Den gröna färgen är av den friska och skarpa nyansen wasabi, som sushikryddan. Det blir lite virrigt när pappa berättade det för mamma:
- Sven Olov, vad har du köpt för färg?
- Wasabi.
- Va sa du?
- Wasabi!
- Va sa vi?
- Wa sa bi! Måste jag bokstavera?

Här händer det grejer!

Jag har haft en toppenhelg. Redan i fredags började mamma ställa ut mina saker och möbler i vardagsrummet. Jag undrade lite varför, men det var verkligen skoj. Och lite mysigt blev det att ha min madrass och alla mina gosedjur framför tv:n. Sen kom pappa hem och då bar de ut hela den jättestora sängen från mitt rum och ställde i vardagsrummet. Jag visste inte att jag kunde skrika så högt av förtjusning. Herregud, vad spännande det var!


Sen var jag tvungen att hålla mig borta från mitt rum hela helgen medan mamma, pappa och Aron i omgångar målade om väggarna där inne. Trist. Men under tiden har jag hittat nya sätt att klättra på nu när det funnits så många fler möbler i vardagsrummet. Jag har vält fåtöljen, nästan klättrat upp på matbordet och rivit ut böcker högt högt upp i bokhyllan. Åh, så roligt.


Snart är det dags att gå ut och leka. Hoppas Edwin vill ses. Så här mysigt hade vi häromdagen när vi lekte i snön!

De sågar i mitt träd!

Kolla! Nu sågar de grenar i trädet utanför mitt fönster! Det kan vara liiite svårt att se, men killen står till höger i trädkronan. Och ni ser högen av grenar under honom. Coolt, tycker jag. Men han får inte såga ned allt, för jag gillar mitt träd. Ser ni att vi har snödimma förresten?


I dag är jag faktiskt sjuk igen. Hostar som bara den och snorar. Men jag försöker hålla humöret uppe med lite musik från Djurens brevlåda. Det är bra grejer som jag fått av mosters svärfar Lasse. Han är snäll.

I förrgår var jag och Edwin och testade hans nya pulka. Jag tyckte inte det var så roligt faktiskt utan håller mig helst till att springa på de plogade vägarna. Vet ni förresten hur kallt det är här? Minus sexton! Så i dag blir det bara en kort vända till Coop. Ingen utelek.