Dagis svåris kulis blandis känslis

Andra veckan som dagisunge är blandad! Jag har lärt mig en ny två-ords-mening: Hej då! Hej då hej då hej då! Det säger pappa när han lämnar mig på dagis om morgnarna. Och jag bara AAAARRRGGHHHH BUUUUHHUUHHH! Ända tills pappa försvunner runt knuten och jag slappnar av och leker med de andra barnen. Dagis är blandade känslor, so far.
Det finns många bra personal på dagiset! Jag gillar Nina (hon heter ju som mamma, måste vara en bra människa!) och Charlotta och Janne! Janne är nästan som en extramorfar - jättemysig! Jag somnar i hans famn varje middagsvila nu. "Men du sover som James Bond - med ena ögat öppet..." säger Janne på nasal stockholmska. Med det menar han att jag sover lite lätt i vilorummet, som är fullt av bökande fisande skrikande gnällande barnungar och diverse personal som försöker natta dem. Vad förväntar han sig? Att jag i detta myller av liv och rörelse ska sussa lika gott som hemma i mitt eget rum?

För övrigt är ju detta med eget rum nåt jag rekommenderar. Äntligen slipper jag vakna varje natt av att mamma och pappa snarkar eller pratar i sömnen. Jag sover hela natten och stiger upp om morgonen, för att gå direkt på kärnverksamheten: tv:n. Mamma eller pappa får sätta igång den, så kollar jag på tecknat medan de ligger och drar sig.

Efter dagis lite post-it

I dag var jag på dagis igen. Andra dagen utan mamma och pappa. Det var lite jobbigt när det kom nya barn hela morgonen som blev ledsna när deras föräldrar gick. Men sen när det blev samling och sångstund vid halv elva då var allt roligt igen. Jag älskar sångstund! När jag kom hem försökte jag visa mamma och pappa några av låtarna med rörelser till, men de fattade inte ordentligt vad jag menare.


Ett bra sätt att koppla av efter en lång ensamdag på dagis är att titta på tv. Antingen med en dator i knät...


...eller med ett gäng post-it-lappar!

Bye bye little säng

Idag hjälpte jag pappa att packa ned min gamla spjälsäng i källaren. Jag behöver den inte längre. Jag trivs så bra i min stora fina säng i mitt alldeles egna rum.


Och igår fick jag en finfin present av mamma för att jag klarat inskolningsveckan så bra. En stor Molly-bok. Jag har läst den massor nu! Särskilt bra är avsnittet där Molly spelar trummor.


Ikväll var vi på fint bullkalas hos Edwin för hans mamma fyllde år. Jag duschade och tvättade håret innan, för man vill ju vara fin på kalas. Och medan de sista dropparna torkade ur mitt hår så lekte jag i tvättskåpet. Titt ut!

Första dagen på egen hand

I morse vaknade jag vid fem. Jag var så pirrig i magen att jag inte kunde sova längre. Inte så konstigt med tanke på att i dag skulle bli den första dagen på egen hand på dagis. Pappa lämnade mig där vid halv tio. Jag blev faktiskt rätt arg. Men efter en stund hittade jag rörelserummet och då kom jag på hur roligt det är på dagis! Jag sprang och busade massor därinne hela förmiddagen.

Till lunch fick vi spaghetti. Den intas bäst genom att man först lägger den på bordet och sen äter upp den. Janne som hjälpte mig lite tyckte nog jag kunde hoppat över det där med att lägga på bordet först. Efter maten skulle vi sova, och det var lite svårt. Men Janne höll mig i famnen tills jag somnade.

Vid tre kom pappa tillbaka. Mitt i melliset! Jag hade inte riktigt tid med honom då. Ville dricka två hela glas filmjölk först. Sen gick vi hem. Och på måndag ska jag tillbaka. Jag kan inte vänta!

Tyvärr hade jag inte kameran med mig i dag, så ni får här nedan se lite bilder från tidigare i veckan.

Le Cousin Nevoue

Jag känner redan att Vindstruten väcker mina konstnärliga krafter. Där fanns kritor, vattenfärger och massor av andra resurser! De höll på med trolldeg också, turkos, men jag ville inte kännas vid det materialet. Knådade det bara till bollar som jag slängde bort! Nå, här ser ni mig i ateljén. Min målsättning är att kunna bilda en nyskapande konstnärsgrupp med de andra. Vi skulle kunna kalla oss Vindstrutarna.



En till sak som Vindstruten har och som är något jag länge saknat: ett bra kök. Det är ju a och o i varje gentlemans vardag. Och de hade verkligen en bra, fräsch spis att leka med, rena Cousin Novoue. Plus en lite mera bohemisk variant, en hemmagjord spis av silvertejp och kartong. Utmärkt att värma mitt lek-fika på!

Första dagen på förskola idag!

Idag hände det! Jag började på förskola! Borta i Skarpnäck, en station söderut. Jag laddade genom att sova utan stök ända till kl 07! För första gången sedan jag föddes behövde mamma och pappa inte stiga upp en enda gång!



Pappa och jag tog tunnelbanan till Vindstruten, som min förskola heter. Där hade de förberett en klädlåda och klädkrok med mitt namn, mitt namn på en särskild plats i rummet för middagsvila, och ännu en lapp för min plats i matsalen. Och så stod jag med på Välkommen-tavlan!



Förutom att leka med alla kul saker där så fick jag också en massa nya kompisar! Mer om dem i framtiden, men herre gud vad många söta små barn det finns: på Vindstruten går sedan tidigare 18 barn - och vi är 10 till som ska skolas in där nu! Pappa hängde med så gott han kunde, jag tyckte han blev lite bättre efter att personalen gett honom kaffe.
Till lunch fick vi fisk, men min aptit var svag. Det var lite mycket annat kul som pockade. Så jag åt inget. Sedan skulle vi sova i ett mörkt rum allihopa. Lika svårt det. Så efter några försök gick pappa en sväng med mig i barnvagnen, ute. Och så skumpigt som det är på Skarpnäcks isiga, igensnöade gator vaggades jag strax till sömns.
På eftermiddan var det mer fria aktiviteter och sedan vandrade vi hem, nöjda som få. Snäll personal, massor av space, massor av leksaker och andra barn. Äntligen har jag blivit fri!

Ring, ring!

I dag har jag pratat mycket i min egen telefon. Mest med Larsa och Ikea. Men lite med farmor också. Mamma säger att jag bara härmar pappa. Men det gör jag visst inte. Jag gör precis som jag själv vill! Och jag hittar på alldeles på egen hand vem jag ska ringa! Minsann.