Saturday party all night long

Idag var det kalas för hela slanten! Först födelsedagskalas hos bröderna Douglas (3 år) och Winston (1 år). Massor av små barn där och fiskdamm, jag vann godis och bollar!
Jolly good boys! (Deras pappa Rob är engelsman så pappa försöker verka världsvan när de pratar...)

I present gav jag Doug & Win en tamburin! Deras mamma och pappa gav min mamma och pappa onda ögat: en tamburin låter massor, men har inga batterier man kan ta ur så det blir tyst. Jag hoppas de vuxna kan hålla fred ändå. Men tack för ett fint kalas!

Sedan for vi på vuxenfest hos Masken och Lina! Massor av folk, och ett paradis av branta trappor, ospärrade köksskåp, tända ljus och glas överallt, ja ni hör!
Och de hade stora speglar som stod direkt på golvet! Jag försökte dra omkull varenda en! Men pappa var alltid där och stoppade mig, missunnsam som han är...

Annars pratade vi med Dolph Lundgrens tränare i bodybuilding, en snäll farbror som plockade upp nappen åt mig från golvet en massa gånger. En uthållig man.

Och så lekte jag med Maskens döttrar Engla, 8 år, och Hedvig, 13 år!Hoppas vi ses snart igen! Bilden visar mig och Hedvig!

Fiiina djur i radhusparken

I går var jag i radhusparken. Där finns en katt, en häst och en nalle. Som statyer! De är så fina allihop. Jag satt länge och väl i knät på nallen, och sen kramade jag honom bakifrån och så pussade jag hästen flera gånger. Visst är de söta?


Väl hemma så intog jag en av mina favoritställen just nu - leksaksbacken. Jag brukar vika ihop mig ordentligt för att få plats, och så sitter jag där och leker med mina grejer.

Tre sorters vatten

Låt mig först lugna alla mina läsare: min brända hand läker utmärkt!

1. Sedan sist har jag babysimmat en gång extra, det fick vi som kompensation för den gången någon bajsat i bassängen. Nu tyckte simlärarinnan att jag hade riktigt kul i badet och det stämde!

2. Och idag köpte mamma och pappa vinterkängor åt mig, vattentäta! Varför då, undrar jag. Varför unnar ni mig inte att få upptäcka hur det känns att alltid gå där vattenpölarna är som allra djupast? Jag vill veta allt!

3. Vatten är alltså något hett just nu. Fast inte hett vatten, det är snarare en het potatis. Pappa planerar att gå ut med en video där han utfärdar en bannbulla över alla termosar med hett vatten! För alla som vill höra på, och för alla andra också, berättar han om min olycka. Och han tjatar alltid på alla att de måste se upp med sina barn! För man vet aldrig när en unge plötsligt vet hur man öppnar en termoskork eller tar tag i en kastrull... Vi är inte sådana att vi säger till i förväg. Vi bara gör.

Videoprat som Usama

Vi har funderat en tid på hur vi kan få närmare kontakt med pappas kusin Sarah i Rom och hennes lilla dotter Alice. Bara mail är ju lite lite när det handlar om söta bebisar!

Igår hittade pappa en liten, liten butik för telefoner. Där fanns allt! Alla slags telefoner, kort, abonnemang och antenner för kontakt med världens alla länder tycktes inklämda på hyllorna. Vi kom nätt och jämnt in med barnvagnen. Den förbindliga försäljaren försåg oss med en webkamera - med Musse Pigg på!
Så igår kväll testade pappa Skype, för gratis videosamtal.

Alice i Rom hade lagt sig. Men hennes mormor och morfar, dvs pappas moster Karin och hennes man Marcello, var vid datorn! Vi fick kontakt med Bologna! De både hörde och såg pappa via hans Musse Pigg-kamera! Innan skärpan blev rätt tyckte italienarna att pappa liknade Usama Bin Laden. Men de blev inte rädda för det.

Gammelmoster Karin berättade om Alices kolik och nätter, hon är en månad gammal nu. Mycket kändes igen. Vi är definitivt släkt!
Förresten så uttalas Alice inte som i Sverige, "Allis". Utan i Italien säger man "Ali-tje", nästan som attjo! Alice Tartaglia! Prosit!

Italienarna ville också att vi skulle komma och hälsa på! Det lovade pappa. Det ska bli kul! Italien lär vara ett jättekul land för småbarn! Och pappa har berättat för mig att släkten där är jättesnälla och roliga människor.

I alla fall så vill nu jag att min vän Elmer i Göteborg genast får sin mamma och pappa att också skaffa Skype!
Och så måste förstås min mormor och morfar i Småland också koppla in en webbkamera! Så kan vi alla prata med varandra nästan som på riktigt!

Bränt barn pappas fel

I lördags morse hände en olycka! För att pappa inte såg upp!

Vi var i hallen, pappa gick in i vardagsrummet efter en tröja. Jag fick några sekunder att slå ihjäl ensam, så jag öppnade skötväskan och tog ut termosen - och öppnade den! Hett vatten rann över min ena hand!! Aj! Aj! Det gjorde jätteont! Jag blev jätterädd!

Men räddast av alla blev nog pappa. Han svalkade skadan med vatten, och ringde vården: en snäll tant lugnade honom lite och sa att han skulle visa mig för en doktor. Sen ringde pappa till mamma. Hon lugnade också ner honom litegrann. Under tiden hade jag en våt disktrasa om min brända hand.

Sedan åkte vi till doktorn, med disktrasa och allt. För att lugna pappa lite så var jag som ni ser på riktigt bra humör!



Och jag fick träffa en rar doktor. Hon lugnade ner pappa litegrann och sa att brännskadan inte alls var farlig. Och hon gav mig det här märket med Bamse!



När vi skulle lämna sjukhuset var det ännu en snäll tant som lugnade pappa lite grann - hur många snälla tanter finns det egentligen?
Nå, nu har jag en lite svullen och rosa högerhand. Men är lika glad för det. Vi smörjer det brända stället med kylbalsam. Till kvällen tar jag en halv Ipren.
Och termosen är förvisad från skötväskan. Slutet gott allting gott!

Besökte mamma på jobbet. Igen.

Alltså, nu börjar jag kunna det där med mammas jobb. Man kommer in i entrén och då ropar jag "hiss!", för jag vet att det är hissåkning på tur. När vi väl är inne på kontoret så springer jag in till Helenes rum. Där finns nämligen finfina dokumentskåp med nycklar i som jag snor och springer iväg med. Sen tar jag en lov runt hela plejset: öppnar alla skåp i konferensrummet, testar alla knappar på faxen, snurrar på mammas kontorsstol, trycker igång diskmaskinen i köket och snattar banan i fikarummet. Och hela tiden med ett par skåpsnycklar i handen. Det är mest tjejer på mammas jobb. Men i dag såg jag en massa killar också. På en tavla.

Klossar från Göteborg

Idag lossnade det för klossarna! Och nej, jag talar inte om trög mage. Utan om att pappa äntligen fick ändan ur vagnen och stämde date med min Göteborgskompis Elmers fina onkel Timon! För han hade fått ett paket medskickat från Elmer & Co med klossar till mig!
Utväxlingen skedde nära Timons jobb på Skanstull (Han lär höra till stadens främsta arkitekter och ritar dagen lång på Östgötagatan 100). Han demonstrerade paketets förtjänster för mig, som dess fina omslagspapper, och lyste på det hela taget upp vår lite gråa måndagsförmiddag.



När mamma kom hem öppnade vi paketet och satte igång att klossa! Jag menar leka med klossarna! De är verkligen av oklanderlig kvalitet, inte en enda gick sönder hur jag än gjorde! Tack snälla Elmer, Camilla och Kasper för en fin och slitstark present!!