Sliten jeansjacka, uppvik på brallorna och charmtrulig blick under luggen. Ja, jag är en äkta förortskid i söderort. Om jag får säga det själv ett riktigt maskrosbarn - jag har t o m en sån blomma i varje hand.
Vardagslunken är annars sig inte helt lik här hemma. Mamma och pappa har tagit upp MASSOR med konstiga saker ur källaren, med hjälp av fadder Victor som var här en skön pizzasöndag. Ett konstigt bord, skötbord kallas det. Och en stor, svajig klätterställning som de säger ska vara spjälsäng för bebisen. När de säger bebis, svarar jag "lillebror!" för det är vad jag tror det ska bli!
En annan förändring: jag har fått svårare att gå i trappor. För byggjobbarna i grannlägenheten spiller murbruk när de springer in och ut, grått torrt damm som gör marmorn hal. Jag hoppas på hämnd genom att de ska få min förkylning: en kycklinggul sådan som gör att man verkligen mår pyton. Var sjuk hela helgen och måndagen. Nu är det pappa som snyter sig och gnäller. Tänk om han kunde ta och bita ihop, bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar