På tur hela dagen!

I dag blev det mycket resande och mycket nya ställen och människor. Det började med en bilresa till Huddinge. Pappa körde och jag satt i baksätet alldeles ensam. Utan problem. Jag somnade. Väl där (ja, först lämnade pappa bilen på nåt konstigt ställe han kallade verkstad) så gick vi på Mc Donalds i Huddinge centrum. Det var så mycket folk där! Men jag såg varken stora eller lilla Tt eller stora eller lilla Ee. De kanske var på jobb och dagis.

Sen blev det pendeltågspremiär! Det var trist. Det hände liksom inget. Det kändes ju inte ens att vi rörde oss framåt. Nej, inget mer pendeltåg, pappa. När vi kom fram till stan så lekte vi utanför LO-borgen en stund, sen hittade vi ett par gungor på Upplandsgatan och då blev jag mig själv igen.

Sen åkte vi till mammas jobb. Det var spännande! Massa snälla kollegor till mamma som hälsade och pratade med mig. Särskilt snäll var F som fikade med oss. Jag plockade bananer ur en korg och gav honom. Han verkade gilla det. Han tycker nog också om bananer.

Du gamla du fria

Idag var det visst nationaldag! Det måste ju firas! I vårt fall med stärkande marsch till Söderbysjön, där många andra svenskar samlats för solande, badande och picknick. Jag fick gröt medan mamma och pappa åt sushi. Och först tog mamma ner mig till sjön där jag fick doppa fötterna! Det var skönt och spännande! Sedan gjorde pappa samma tur med mig. Dessutom var luften full av intressanta måsar, och jag tog personbästa i att stå utan stöd - 14 sekunder!

Edwin ett år!

Igår firade vi Edwin som fyllde ett. Vilket kalas! Pannkaka, jordgubbar, banan, hundar, fotboll, ballonger, Edwins mormor och lite sång. Kan det bli bättre? Jag tror inte det. Grattis, min finaste ettårskompis Edwin!

Här kommer lite bilder från kalaset. Ja, jag somnade till slut. Ibland blir det så.

En gammal klassiker

Ibland måste man varva ned, sätta sig på rumpan och tänka tillbaka lite på gamla tider. Det gjorde jag i dag. Den fina Manhattan-leksaken jag fick av moster för länge sedan väckte många fina gamla minnen tidigare ikväll. Hör ni hur vackert den piper?

Att ge, ge och ge

Det är så mycket jag vill ha! Egentligen allt, och inte nu utan redan en stund innan jag kommer på att jag vill ha det.
Därför är vardagen fylld av besvikelser - för nästan allt som jag försöker få tag i - porslin, knivar, pennor, plastpåsar, tidningar, elsladdar, ja allt av intresse som finns i ett hem - allt sådant hindrar mamma och pappa mig från att ta tag i. Så snart jag är nära att hugga tag i nåt spännande, försvinner antingen föremålet direkt eller också flyttar någon resolut på mig. Trist!

Men jag är inte bitter för det! Tvärtom! Jag har nyligen funnit, att det är saligare att giva än att taga.
Jag har börjat ge mamma och pappa saker. Som blöjor. Man tar en ny blöja, räcker över den till mamma och hon tackar snällt. Så jag ger henne en till. Och en till. Ända tills blöjorna är slut - och då börjar vi om. Eller samma variant, fast med mina stora legobitar. Jag tar en bit i sänder, räcker till mamma eller pappa. Och till slut har jag gett dem allt jag har. Och det känns så skönt och fint! Om ni inte redan gjort det, så pröva att vara riktigt generös! Allt du ger, får du tiofalt igen!

Idag fick jag t ex en fin eftermiddag i en av Södermalms vackraste trädgårdar, som ni ser! Jag fick leka på gräsmattan med pappa i över en timme, ända tills jag var helt slut och bara var tvungen att lägga mig i barnvagnen och sussa. En toppenutflykt!

Äntligen frisimmare

Idag blev det babysim igen - och idag simmade jag för första gången helt ensam! Simlärarinnan gav varje barn två uppblåsbara flytarmband, vi skulle träna att flyta ensamma och hålla balansen. Det var en lätt match, så efter en stund drog sig pappa undan och jag flöt som en kork utan honom. Höll huvudet ovan ytan utan problem. Pappa lockade, jag trampade vatten och närmade mig honom, och så höll vi på en bra stund.

Efter frisimmet blev det de gamla vanliga dykövningarna, som väl är okej men ärligt talat tjatiga efter en stund. Det hjälpte lite att simlärarinnan berömde mig för att jag var så orädd och trygg i vattnet!

Med på badet var min kompis Edwin med pappa Aron. Efteråt handlade pappa och Aron lite, men då somnade jag visst. I nästa stund var vi hemma och Aron hjälpte pappa bära upp varorna. Vilken bra kompis han är!

Visst ja, jag har fortsatt trenden att stå ensam utan stöd. Kompletterade det med att resa mig ensam från golvet nyss, helt utan stöd. Att stå och gå på blir helt enkelt allt mer min grej! To be continued....

Ensam med ett päron till farsa

Jahapp. Nu gick det inte längre. Mamma var tvungen att börja jobba. Iväg for hon och lämnade mig ensam med den där figuren som hittills mest glidit runt i bakgrunden. Pappsen.

För att ge farsgubben en mjukstart sov jag ända till 08.50. Ni såg rätt. Familjen som så dags på förmiddagen brukade ha hunnit köra sex tvättmaskiner, kastat ut soporna och storhandlat och satt på eftermiddagskaffe och gnida sina mörka ringar under ögonen, får numera sova ibland på morgnarna. Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.

Utan att gå in på detaljer, så satte jag fart så pappa fick ta sig an de där tvättmaskinerna.

Pappa pratade hela tiden med mig, nu när inte mamma är hemma och lyssnar hela tiden längre. "Nu gör vi si och så för att det ska vara si och så", höll han på. Helt bortkastat. Jag gör ju hur jag vill ändå. Men han sjunger vackert!

Framåt eftermiddan tog vi en sväng till lekparken med min kompis Edwin och hans pappa Aron - som också är pappaledig nu! Edwin var jättekul att gunga med! Och gräva i gruset med!

När pappa och jag kom hem insåg jag att hemmets skötsel blivit eftersatt av honom. Så jag gav honom ett handtag med städningen, bland annat var toaletten i behov av rengöring. Men nu har jag fixat den biten!