Vår nu då?

Kolla! Jag var ute i vagnen en hastig sväng i dag och kolla vad jag hittade i rabatten. Krokusar! Det fanns lila också. Och när vi korsade bilvägen blev det alldeles tyst i vagnen. Någon hade sopat upp vintergruset (men det är kvar på trottoarerna tyvärr). Och när vi svängde in på Lillåvägen hörde jag fåglar kvittra nya melodier. Allt detta gjorde mig helt tagen. Kände mig liksom - uppfylld av något nytt. Eller så är det bara känslan av att vara feberfri och utomhus för första gången på många dagar.

Kåvepenin! Äntligen nån som fattar!

Jag var på SÖS barnakut i dag. Inte så att jag brutit nåt ben eller blivit biten av en schäfer eller så. Nä, det var helt enkelt så att mamma och pappa började undra vad som inte stod helt rätt till nu när jag haft tre magsjukor på sex veckor.

Först var det ett rätt coolt och lugnt ställe. Vi var väl sju åtta barn där. Jag kikade på fiskarna de målat på glasväggen, jag drack vätskeersättning och studerade de andra barnen. Men sen kom en sköterska och stack mig i fingret! Så oförskämt! Ont gjorde det också. Men sen fick hon väl godkänt ändå, för jag fick sitta på vågen alldeles naken, och det är en av mina favoritsysselsättningar.


Sen väntade vi. Och väntade. Och väntade. Och jag hann somna en stund i pappas famn. Sen - efter sex timmar - tittade läkaren på mig och konstaterade att jo, jag har maginfluensa, men jag har också öroninflammation och halsinfektion. Äntligen någon som förstår mig! Jag har ju haft jätteont att svälja, men det har de inte hajat härhemma. Nu har jag fått medicin, och läkarens order om att få äta precis vilken mat jag vill. Så nu kan det bara bli bättre!

Resorb - räddaren i nöden

Jag råkade visst få en magbacill igen. Igår morse kom den och bråkade med mig. Så jag har druckit Resorb sen dess. Goda grejer! I dag har jag inte kräkts alls. Tror jag fortsätter dricka den här fina saften. En låda är tom. En kvar i skafferiet! Mums!

Sladdbarn som premiärdykt

Jag har en gammal drickaback full med leksaker. Och kanske tio böcker i min bokhylla. Men när jag får syn på min sladd, då är det bara den som gäller. Och både Saga och Edwin som var här igår höll med mig. De lekte båda två med sladden.
PS. I dag var jag i badhuset. Jag dök fyra gånger! Det ni!

Kan ställa mig upp alldeles på egen hand!

Den här tisdagen blev mycket mer spännande än jag först trodde när jag vaknade. Pappa for iväg på jobb redan vid sju. Och inte många minuter senare så testade jag att klättra upp på mammas sittpuff i rotting. Jättekul! Väl uppe på den så snurrade jag runt, runt. Men det var rätt svårt att ta sig ned. Det blev en liten duns.


Sen - efter förmiddagsluren - testade jag att ställa mig upp i min säng. Det var mycket enklare än jag trott. Bara att ta tag i spjälorna och liksom dra sig upp. Sen har man ju värsta bästa utsikten över kanten! Det här kommer jag göra om.


När jag vilat klart och testat det där med att ställa mig upp, så kom Saga! Min söta fina tjejkompis (annars har jag ju mest killkompisar). Vi pratade om allt möjligt där på köksgolvet medan våra mammor åt lunch. Himla trevlig stund. Jag visade henne min förlängsningssladd med kontaktdosa. Hon verkade tycka den var fin, och lekte sen med den länge och väl.


Sen ville mamma att kaffet skulle intas i vardagsrummet. Jag tyckte det behövdes lite högläsning för att maximera stämningen. Mammas "Humanisten" brukar ligga i tidningsstället, så jag ålade dit, drog mig upp på stället och tuggade lite på tidningen.


Så, när pappa kom hem på kvällen hade jag så mycket att berätta. Första gången jag klättrat upp på sittpuffen, första gången jag ställt mig upp i sängen, första gången jag ställt mig på knä. Tur att mamma var snabb med kameran, annars hade nog pappa inte trott mig.

PS. Edwin var här en stund också, och han STOD HELT UTAN STÖD en stund! Jag såg det. De andra med. Han är en sån himla bra förebild!

Finfina kyrkan

Jag gillar kyrkan. Kan väl erkänna nu att i början var det måttligt roligt. Men nu har jag fattat grejen. Massor av vuxna att lyssna på när de pratar, massor av barn att slita i och sno leksaker ifrån, massor av konstiga sånger. Och framför allt stora ytor att åla runt på. Det har börjat komma alltfler pappor dit. I dag var där en som påminde om min pappa, så jag var tvungen att titta ut honom. Länge. Men jag tror inte han såg mig. Han matade sin dotter med kalops. Men hon ville inte ha. Hon ville ha majskrokar. Smart tjej.

Ännu en dag på Söder

Min vuxenkompis Agneta och jag hade en dejt på stan i dag. Hon gav mig banan och som tack studsade jag en stund i hennes knä sen. Visst är hon fin? Jag hoppas vi kan ses snart igen. På vägen hem, på tunnelbanan, träffade jag en konstnär. Hon hade studerat mig och mamma ett tag, sen kom hon fram och sa att jag verkade få väldigt mycket kärlek (och det stämmer ju) varpå hon gav mig och mamma varsitt kort med hennes målningar på. Snällt va? Hon hette Gulli Månsson och var den absolut äldsta människa jag sett. Coolt.