Man är väl inte sämre än man kan ändra sig. Så numera är det peace of cake att lämnas på dagis: direkt när pappa och jag kommer dit, glömmer jag att han existerar. Han vinkar och hojtar hej då när han går, men det struntar jag blott i. För det är ju jättekul på Vindstruten! Vid hämtningen på eftermiddan vill jag knappt gå hem. Och frågar mamma och pappa hur min dag varit, svarar jag resolut: "Janne! Nina! Sara! Mattias!" För så heter personalen, som jag tycker är toppen!
Och hemma har jag tagit över ansvaret för nattningen. När tv-nyheterna är slut, går jag till min säng och drar täcket över mig. Men i kväll glömde de vuxna stänga min sovrumsdörr! Så jag fick stiga upp, dra igen dörren med en smäll och lägga mig på nytt. Allt ska man behöva tänka på. Jag kanske borde skaffa en sådan där skylt man hänger på dörren till sitt hotellrum, när man vill vara ifred?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar