Sand och några brädor

Så snart jag beordrade uppstigning i morse, så lade pappa benen på ryggen och for iväg. Mamma verkade inte orolig, så jag lät saken passera.
När han kom hem var det med ett lass sand och några brädor i bagaget. Virket hade pappas gode vän M hjälpt till att måttsåga, förstod jag. M hade t o m märkt brädorna i vilken ordning de ska spikas ihop för att bli en SANDLÅDA!
Jag ska få en egen sandlåda! Nära farmors myshörna i trädgården, och med vattenglimt mot Hörendesjön! Kan det bli bättre?

Istället för att köpa en färdig sandlåda var pappa smart som frågade sin kompis, som inte bara är en toppensnickare utan som också har två söner, 9-årige A och 3-årige E, som i åratal lekt i en sandlåda som M snickrade åt dem. Min ska bli likadan, alltså ett väl beprövat system, som jag ser fram mot att få sätta spaden i.

Men först måste mamma och pappa gräva ur plätten där min sandlåda ska vara. Mamma säger att det borde vara en lätt match för pappa som är medlem i Föreningen Grävande Journalister, men jag undrar om hon verkligen har rätt.