Andra veckan som dagisunge är blandad! Jag har lärt mig en ny två-ords-mening: Hej då! Hej då hej då hej då! Det säger pappa när han lämnar mig på dagis om morgnarna. Och jag bara AAAARRRGGHHHH BUUUUHHUUHHH! Ända tills pappa försvunner runt knuten och jag slappnar av och leker med de andra barnen. Dagis är blandade känslor, so far.
Det finns många bra personal på dagiset! Jag gillar Nina (hon heter ju som mamma, måste vara en bra människa!) och Charlotta och Janne! Janne är nästan som en extramorfar - jättemysig! Jag somnar i hans famn varje middagsvila nu. "Men du sover som James Bond - med ena ögat öppet..." säger Janne på nasal stockholmska. Med det menar han att jag sover lite lätt i vilorummet, som är fullt av bökande fisande skrikande gnällande barnungar och diverse personal som försöker natta dem. Vad förväntar han sig? Att jag i detta myller av liv och rörelse ska sussa lika gott som hemma i mitt eget rum?
För övrigt är ju detta med eget rum nåt jag rekommenderar. Äntligen slipper jag vakna varje natt av att mamma och pappa snarkar eller pratar i sömnen. Jag sover hela natten och stiger upp om morgonen, för att gå direkt på kärnverksamheten: tv:n. Mamma eller pappa får sätta igång den, så kollar jag på tecknat medan de ligger och drar sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar