Det sjunde inseglet

Idag kom den. Efter några svåra nätter. Kanske kände sig mamma och pappa understundom, som att vaktimmarna var som att som spela schack med döden. Eller åtminstone som att se Nils Poppes gycklare dra sina tjatiga nummer en gång till. Men pest var det som alltid, det där med tandsprickning. Det står inte högt i rang bland de nattliga nöjena. Men nu är min sjunde tand framme och ute! Hurra! I underkäken, om ni undrar.