I dag åt vi lunch på vårt stamlokus: Bagarmossens sushi och café. Alltså, vi har bara hämtat mat där innan, men i dag blev det en sittning på plats. Jag och pappa var där med en bvc-kompis som är lite äldre, hon har fyllt åtta månader. Jag inser att jag har en del kvar att lära. Hon kan krypa till exempel. Gud vad spännande det lät! Hon berättade hur hennes mamma satte ned henne på golvet intill sig, och sen - vips! - så hade min polare krypit iväg till nästa rum. Låter inte det underbart!
I övrigt var allt som vanligt. Pappa pratade och pratade och hans sällskap försökte flika in något då och då. Jag lyssnar och lär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, Frank, där har du två goda läromästare, låter det som. Men snart ska du se att du kryper omkring och snackar så det står härliga till. Då får de se upp, både polarn och farsan. Och vem vet - kanske blir du en ännu värre vitsare än far din. Men då får du ligga i hårdträning. Jag ställer gärna upp som assisterande tränare.
Tur jag har dig, onkel Victor! Jag kommer nog behöva dig till ett och annat framöver. Hoppas jag kan hjälps dig med någon gång. Kram!
Skicka en kommentar