torsdag 15 april 2010

Lurad. Men glad ändå.


Alltså, dagen började med att jag hjälpte mamma och pappa att förbereda för att borra upp konsollhyllor i sovrummet. De ska flytta in sina böcker dit från det rum som ska bli mitt. Men så behövde jag vila lite så de tog ut mig i vagnen. Jag sov i två timmar! Men det är inte det konstiga. Det märkliga är att först efteråt fattade jag att mamma och pappa stannat hemma och fixat upp hyllan medan Edwin och hans föräldrar dragit mig i vagnen runt halva Skarpnäck stadsdel! Så lurad!


Men de är så snälla och fina, så jag är inte ledsen att mamma och pappa lämnade mig ensam med dem. Men jag hade ju velat vara vaken! Se så mysigt jag har det här med Edwins mamma! Vi hade ju kunnat ha jätteroligt de där två timmarna. Jag hade kunnat krypa raketfort mot sladdar och annat farligt hemma hos dem, jag hade kunnat dra dem i näsorna och jag hade kunnat skratta massor när de hade kittlat mig på magen. Men, men. Det kanske blir en annan gång.


När jag vaknade var det dags för lunch. Vi åt den på lokala pizzerian. Jag och Edwin hade ordförandeplatserna. Så klart.


På vägen hem från pizzerian testade jag vår sandlåda. Det var rätt kul att känna sanden sippra mellan fingrarna och att smaka lite på krattan. Men det får bli mer en annan dag, när jag fått galonisar och ett par skor.


Och kolla här! Hyllorna uppe! Ännu ett steg mot eget rum!

2 kommentarer:

Edwin sa...

Hon ser lite trött ut min mamma... Så mysigt att promenera med dig kompis.
Puss!

Frank Blomberg Karlsson sa...

Min mamma ser alltid mycket tröttare ut. Jag lovar! Din mamma, Edwin, är alltid så glad och rolig. Jag vill gärna leka mer med henne. Och med dig då klart! (Jag vet förresten inte vad som flög i mig i dag när jag tog leksakerna från dig. Förlåt mig! Du får alltid leka med mina leksaker)