I morse var jag hos bvc-Eva på åttamånaderskontroll. Fast jag fyller inte förrän på onsdag. Men så var det nu i alla fall. Kontrollen vad mycket enkel. Ja, simpel skulle jag vilja säga. Mamma och pappa intygade att jag jollrar, hör och interagerar med dem. Så klart jag gör! Vad tror de?! tänkte jag stursk och katig. Sen hörde jag om provet jag ska göra om två månader. Då ska jag kunna resa mig själv från sittande. Nu är jag inte så tuff längre. Ibland tycker jag att det är svårt bara att sitta. Och resa sig!? Nej, jag tänker då inte skynda med det. Jag står några sekunder på alla fyra och gungar. Det är tillräckligt uppjagande och spännande.
Sen mötte vi min kompis E och hans mamma och promenerade hela vägen till kyrkan. Det tog en timme. Till slut var det så långtråkigt att jag somnade. Fem minuter innan vi var framme. Pappa fick kånka in halva vagnen, så att jag skulle kunna sova vidare. Jag missade själva sångstunden.
Jag vaknade lagom till maten. Majskrokar i stora lass blev det! Det finns inget bättre, som Bagarmossensonen Peter LeMarc sjöng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar