Jaha. Mamma stack. Utan att jag fick nån förklaring. Så började dan. Knappt hade jag vaknat så rusade hon ut genom dörrn och så var det inte mer med det. Morgonen blev ändå skaplig - för pappa underhöll med musik av bästa barnamärke - Krakel Spektakel och Kåldolmar och Kalsipper - ända tills jag fick en förnämlig frukost: gröt, som vanligt. Därpå var det dags för oss att dra. En flyttbil blockerade trappan för barnvagnen så en snövall fick raseras innan vi kom iväg till t-banan.
Man ska ju flyta med strömmen, men när ingen ström finnes? Då stannar allt av, lärde vi oss i Skärmarbrink. Någon gnista kom det dock ibland, nog för att nå Skanstull där vi gick i bivack, förlåt, steg på bussen. Första gången pappa åkte buss ensam med mig, så jag spände ögonen i honom så han skärpte sig. Till slut steg vi av i en stadsdel där pappa började tjata om att både PO Enqvist och hans förra chef, alltså pappas förra chef, lär bo. Så ointressant att jag somnade ögonaböj.
När jag vaknade igen var vi inomhus - i sällskap med mamma, hennes kompis M och Ms lilla dotter H, bara 2 månader! Nu fattade jag. Mamma hade åkt ifrån oss för att sitta barnvakt åt lilla H. När jag fått situationen klar för mig tog jag kontroll över rummet, och dess leksaker, samt åt lunch. Mamma, pappa och M pratade på tills vi tog bussen hemåt igen. På väg ner i tunnelbanan hamnade vi mitt i värsta gubbrallyt. I varje hiss vi tog trängde sig gubbar in, någorlunda snälla. Vid Gullmarsplan var det sen ännu en gubbe som skrek ilsket åt en stackars mamma med barnvagn, han tyckte vagnen kom i vägen när han skulle rusa ombord. Sedan satt han och surade resten av resan. Pappa gav honom onda ögat i smyg - han tycker man ska ta det vackert med dem som drar barnvagn. Det tycker jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar